Pdf Skapas och laddas ner...
Hamnar automatisk bland nerladdade filer.OK
Betongmarksten suger i sig koldioxid från luften genom en kemisk reaktion som kallas karbonatisering. Koldioxiden reagerar med kalciumhydroxid och omvandlas till kalksten.
Forskning visar att de betongkonstruktioner som finns i Sverige tar upp cirka 300 000 ton koldioxid per år. Det är 15-20 procent av koldioxidutsläppen som uppstår vid tillverkningen.
Eftersom marksten och plattor av betong har stor yta i förhållande till sin volym, tar de upp hela 35 - 45% av koldioxidutsläppen som uppstår vid tillverkningen!
Karbonatisering är kalkstenens naturliga process för att ”återta” den koldioxid som avges från kalkstenen vid tillverkning av cement.
Karbonatisering är en komplex process som påverkas av många faktorer. Koldioxid i luften tränger in i betongen, där den kemiska reaktionen uppstår. Hur snabb processen är beror på omgivningens miljö och betongens egenskaper.
Karbonatiseringsfronten rör sig långsamt, från betongens exponerade yta och in i betongen.
I tjocka betongkonstruktioner som t ex broar, karbonatiseras betongen mindre än i konstruktioner som har stor yta i förhållande till sin volym. Ju mera yta som exponeras mot luften desto mer karbonatiseras betongen.
I snitt har anläggningskonstruktioner 3 kvadratmeter yta per kubikmeter betong. Motsvarande för betong i flerbostadshus är ca 8 kvadratmeter yta per kubikmeter betong.
Sveriges vanligaste betongplatta har hela 53 kvadratmeter yta per kubikmeter betong.
För en platta eller marksten av betog sker karbonatiseringen från sex sidor samtidigt. Hastigheten är dock olika mellan överyta, sidoyta och underyta. Detta beror på att omgivande miljöfaktorer är olika för de olika ytorna.
Karbonatiseringshastigheten påverkas också av fukt. Därför är typ av fog- och sättmaterial avgörande för karbonatisertingen. Fog- och sättmaterial av stenmjöl innehåller mycket finmaterial och håller kvar vatten länge även vid torra förhållanden. Stenmjöl som fog- och sättmaterial bromsar därför karbonatiseringen.
Makadam är däremot ett dränerande sättmaterial med hög porositet, som ger betongen relativt kort exponeringstid för regnvatten. Sättmaterial av makadam ökar karbonatiseringen.
Betong är också återvinningsbart. Om du vid rivning, krossning och lagring av betongmaterial delar upp betongen i olika fraktioner, så exponeras det för mer luft. Det ökar karbonatiseringen. Ju mer du planerar för detta, desto högre blir upptaget.
Lagrad och krossad betongen kan sedan återanvändas i ny betong eller som ballastmaterial i nya infrastrukturkonstruktioner. Det blir en permanent koldioxidsänka som lagrar koldioxiden i den nya betongen.
Plattor och marksten av betong tar upp koldioxid under hela sin livslängd.