Stadsrummens golv

Vid ett översiktligt betraktande dominerar i detta exempel de svarta och vita fälten. När man som fotgängare rör sig över platsen framträder beläggningens textur både i form av färg och mönster, i detta fall ett halvstensförband med genomgående skift. Vid ett nära betraktande syns materialets slitna ytstruktur och nyansskillnader i färg. Sergels torg, Stockholm

STADSRUMMENS GOLV

Utformningen av stadsrummens golv påverkar oss – medvetet eller omedvetet. Markens beläggning ger inte bara en estetisk upplevelse, den fungerar också som stöd för vår orientering och är en del av stadens  arkitektoniska helhet.

Ljusinfall och skuggor kan göra ytan ljusare eller mörkare. Beläggningens mönster och  färg påverkar helhetsbilden. Genom att förstå markbetongens karaktär och möjligheter kan man välja produkter och mönster som kan läggas på ett snyggt och hållbart sätt. Då kan man undvika sågningar och märkliga möten mellan ytor och material, som kan verka störande och som försvårar och fördyrar anläggningsarbetet.
Ett dåligt utförande förfular projektet och minskar anläggningens hållbarhet. Kostnaden för anläggningen stiger också i takt med ökad tillpassning, sågning och svinn.

För att framtida skador i beläggningen ska undvikas måste överbyggnaden vara dimensionerad för den avsedda tyngden – trafikklassen – och korrekt utförd. Råd och anvisningar för projektering av markbeläggningar finns i handboken Plattor och marksten av betong – projekteringsanvisningar och rekommendationer (Svensk Markbetong, Svenska Kommunförbundet, 2002).

När vi talar om upplevelsen av en horisontell yta, bör vi utgå från fotgängarens perspektiv. Det är från denna vinkel som ytan ses när man rör sig genom rummet. Markbeläggningen utarbetas oftast genom planritningar. Det finns därmed en risk för att mönstret på marken måste ses från ovan för att kunna tolkas som projektören avsett.

För att analysera den komplexa upplevelsen av en belagd yta kan det vara bra att beskriva den med utgångspunkt från tre olika avstånd:

FRÅN LÅNGT HÅLL. På en översiktlig nivå från långt avstånd där markytans olika delar inte kan urskiljas. Ytans färg och mönster upplevs då komma från ytan som helhet.

PÅ NÄRA HÅLL: Från ett närmare betraktningsavstånd där markbeläggningens textur med dess material och mönster kan urskiljas. Texturen är den visuella upplevelsen av materialens yta tillsammans med fogarnas utseende och geometri. Denna har i regel stor betydelse för hur beläggningen upplevs som en del i den arkitektoniska helheten.

NÄRBILD: På mycket nära håll upplevs också markmaterialets ytstruktur, den fysiska detaljformen. Betongens yta har alltid en struktur, även om den är liten hos en slät yta. Ytstrukturen ger även en taktil upplevelse av materialet och kan fungera som ett stöd för synsvaga för att orientera sig i miljön.

Skala och proportioner hos de enskilda produkterna liksom mönstret hos den färdiga beläggningen har stor betydelse för platsens helhet och rumsliga uttryck. Vid gestaltningen av en plats måste man beakta storlek och dimension på de enskilda enheterna – delarna – liksom geometri och fogbild hos den belagda ytan –  helheten.