Augustenborg

Augustenborg, markrenovering med lokalt dagvattensystem Adress Ystadsvägen, Augustenborgsskolan, Södra Grängesbergsgatan, Augustenborgsgatan, Malmö Byggnadsår 2001-2002. Landskapsarkitekt Mellanrum Landskapsarkitekter genom Anders Folkesson och Christer Göransson. Lökrännans formgivare Morten Ovesen, Institutet för ekologisk teknik, Anders Folkesson och Christer Göransson, Mellanrum samt Lars-Erik Widarsson, VA-verket i Malmö. Beställare VA-verket i Malmö Markentreprenör Kommunteknik, Malmö stad.

En betongränna transporterar vatten till en ”svacka”  för fördröjning och perkolation. Överskottsvatten leds bort via en annan ränna. Systemet för omhändertagande av dagvattnet ingår i en helhet som är gestaltad med stor respekt för femtiotalshusen och bostadsområdets tidstypiska karaktär. Markbeläggning med betongplattor i kombination med grus och omsorgsfull utformning  vid entréerna. Ränndalar och kanaler för vatten har olika storlek beroende på var i systemet de finns, det vill säga hur mycket strömmande dagvatten de är dimensionerade för.

VATTNETS VÄG

Små lökar av betong ger vattnet en spännande framfart. De sitter som roliga små bubblor i en betongränna som leder regnvatten från hustaken i stadsdelen Augustenborg i Malmö och vidare i ett öppet dagvattensystem. Lökspetsarna är riktade mot vattnets strömningsriktning vilket ger vattnet en pulserande rörelse som drar med sig partiklar och förbättrar rensningen av rännan.

Lökrännan - som den populärt kallas - har lockat en mängd besökare till området. Den har även tilldelats Utmärkt Svensk Form 2001. Vattnets framfart i Augustenborg är en viktig del av stadens satsning på området som ett socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart samhälle. Augustenborg, som byggdes 1948-52, var ett välplanerat, allmännyttigt bostadsområde med 2 200 lägenheter, daghem, skola, fritidslokaler, biograf, butiker, café och en stor park. Under årens lopp har området genomgått många förändringar. Nu pågår en stillsam omvandling till allmännyttig ekologi.

Lökrännan är en del i den framgångsrika satsningen på att visa vattnets väg från bostadshusens takpannor och hängrännor till en fantasieggande värld av långsträckta kanaler, dammar och våtmarker inom området. För landskapsarkitekt Anders Folkesson på Mellanrum blev uppdraget ett äventyr. ”Vi arbetade med funktion och gestaltning,” berättar han. Det blev omfattande studier av vattnets beteende och områdets  förutsättningar.

Lökrännan tog sakta form i en källarlokal där Institutet för ekologisk teknik anlagt en fem meter lång testränna. Anders Folkesson och hans kolleger provade sig fram med olika former av lerklumpar innan den smarta löken tog form. Vattnet hade lite svårt att bestämma sig. Men lökarna visade sig vara finurliga. De utnyttjade vattnets ambivalens att flyta till höger eller vänster när det lämnade löken. Det blev än hit, än dit och det var därför som vattnet fick ett pulserande förlopp. Efter alla tester kunde lökrännan tillverkas i betong och användas i större skala.

En av finesserna i området är tekniken att fördröja vatten vid låga respektive höga flöden, utan manuell  nivåreglering. Formgivningen är väl genomtänkt också ur estetisk synpunkt. Dagvattensystemet har flera komponenter av betong och andra material för att fungera: Lökränna, kubränna, kanalelement, stuprörssten. Möte mellan ”Lökränna”, kanalelement och gångstråk med betongplattor i storlek 35x35 cm. Bro, avtäckning och kantsten runt våtmarken är gjorda av kalksten. De hårda materialen sätter en distinkt ram kring de mjuka materialen – våtmarkens växtlighet, vatten, gräs och grus.

På samma sätt utformades speciella stuprörsstenar av betong som skulle fånga upp vattnet och fördröja det  innan det kunde fortsätta via en ränndalsplatta ut i kanalsystemet. Man utformade dessutom olika kanaler för hopkoppling och anslutning till rännor av olika snitt. Man anlade dammar och fogade samman ett öppet vattensystem som fullt utbyggt ska löpa tre kilometer i betongrännor av olika slag.

Längs kanaler och dammar har Mellanrum satsat på en rik flora av växter som fungerar i både fukt och torka. Under varma perioder minskar vattentillgången i kanaler och dammar. Då lyfter högväxande gräs och buskar i  vattenlandskapet som ger området en alldeles speciell karaktär. Vattnet, som flyter mellan bostadshusen,
rinner ut vid skolan där barnen fått speciella, kubformade hoppstenar av betong att skutta omkring på. Där tar också parken över och vattnet får flyta vidare i en slingrande bäckfåra innan det fångas upp av en slutdamm och leds vidare via dagvattenledningar till Malmös kanaler.

”Betongen med dess formbarhet och hållbarhet har varit det enda, realistiska materialet kostnadsmässigt sett,” säger Anders Folkesson.

Han konstaterar också att det hade varit betydligt enklare och billigare att skapa en dagvattenanläggning i en helt ny miljö. Kompromisserna i projektet har varit många. Mest saknar han möjligheten att som planerande  arkitekt få medverka ända fram till slutfasen i projektet.