Igensättning av dränerande bundet bärlager

Ingen specifik forskning kring igensättning av dränerande bundna bärlager har noterats i internationell litteratur. Däremot visar många studier att bärlagret inte är lika exponerat för sediment som slitlagret och att mindre än 10 procent av totalbelastningen når bärlagret. Av denna anledning kommer en eventuell igensättning av bitumenbundet bärlager ske mycket långsamt jämfört med igensättning av fogen och sättlagret.

Om infiltrationsförmågan efter lång tid ändå behöver åtgärdas sker detta genom att avlägsna beläggning och sättmaterial, samt sopning och vakuumsugning av ytan [56]. Infiltrationsförmågan mäts direkt på den bitumenbundna ytan innan och efter åtgärd med dubbelringinfiltrometer [7], [8], [9]. Konstruktionen återställs genom att nytt sätt- och fogmaterial appliceras och eventuellt skadade stenar ersätts med nya. Om vakumsugningen inte kan återställa infiltrationsförmågan till tillfredställande nivåer kan metodik utvecklat av Interpave användas [2]. I denna metod borras 75 mm hål, i ett ortogonalt mönster, med 0,75 meters mellanrum genom det bitumenbundna bärlagret. Hålen fylls därefter med krossmaterial i samma fraktion som sättlagret. Konstruktionen återställs sedan på samma sätt som ovan.

Över tid, och under hög trafikbelastning kommer spårbildning att uppstå i ett bitumenbundet bärlager. Deformationen som uppstår kommer minska hålrummet och därigenom reducera infiltrationsförmågan. Denna reduktion kan endast åtgärdas genom användning av Interpaves metodik beskriven ovan. Inom ramen för projektet ”Klimatsäkrade systemlösningar för urbana ytor” [7] undersöktes infiltrationsförmågan hos dränerande bitumenbundet bärlager och obundet bärlager efter belastning upp till trafikklass 2. Ingen skillnad kunde påvisas för obundet bärlager efter en livslängds belastning. Där bärlagret utgjordes av dränasfalt påvisades en betydligt större skillnad av den dränerande förmågan efter en livslängds belastning. En reduktion om ca 50 procent uppmättes. Dock ansågs den dränerande förmågan fortsatt mycket god och den dränerande förmågan var endast reducerad i hjulspåren.

Om kraftig spårbildning i bärlagret förväntas uppstå på grund av tung trafik bör cementbundet bärlager övervägas som alternativ till bitumenbundet bärlager. Cementbundna bärlager har mycket hög styvhet och deformationsresistens och kan därför bära mycket tunga laster utan att deformeras på samma sätt som ett bitumenbundet bärlager. Dränerande cementstabiliserat material, med hålrumshalt upp till 35 procent, används tack vare sin mycket höga bärighet i stor utsträckning utomlands [32]. I Sverige har endast begränsad erfarenhet upparbetats av dränerande cementstabiliserat grus, och omfattas därför inte av denna handbok.