Inledning

Urbaniseringen i Sverige har gjort att mängden hårdgjorda ytor ökar snabbt. Färre grönytor och fler hårdgjorda ytor förändrar det hydrologiska kretsloppet, minskar grundvattenbildningen i städerna och ändrar livsbetingelserna för växter och djur. Mer nederbörd i kombination med underdimensionerade dagvattensystem ökar mängden ytvatten. Det ökar i sin tur risken för översvämningar och materiella skador. Dessutom koncentreras föroreningar från mänsklig verksamhet i ytvattnet, som ofta rinner ut i närbelägna vattendrag.

Urbaniseringen under 1900-talet ökade snabbt behovet av infrastruktur för transport av varor och tjänster. Behoven medförde prioritering av låg anläggningskostnad, lång livslängd och låga drift- och underhållskostnader. Traditionellt används välgraderade material med hög andel finmaterial som är lättpackade, förlåtande och lättillgängliga. Denna typ av material är dock känsliga för vatten och tappar fort bärighet vid ökat vatteninnehåll. Som följd av detta prioriterades även så täta konstruktioner som möjligt samt avledning av vatten för avrinning till diken och eventuellt dagvattensystemet.

Traditionell byggteknik medför en enkel och billig konstruktion, men samtidigt utgör den enorma volymen av överbyggnader som årligen byggs en outnyttjad samhällsresurs. Genom att öppna upp överbyggnaden för infiltration av regnvatten kan, genom moderna byggmetoder och material, både mycket hög bärighet säkerställas samtidigt som stora mängder dagvatten kan magasineras och renas innan det leds till dagvattensystemet.

I Sverige har dränerande vägkonstruktioner endast provats i begränsad omfattning. Internationellt har dock tekniken haft stora framgångar, framför allt i länder med strängare nationella krav kring exploatering och dagvattenhantering. Internationell forskning har visat på många miljömässiga och ekonomiska fördelar, såsom:

• Fördröjning av flödestoppar vid intensiv nederbörd. Det avlastar dagvattensystemet betydligt.
  
  
• Upp till 100 procent infiltration av dagvatten. Det fördröjer eller förhindrar avrinningen och minskar risken för skador på intilliggande konstruktioner vid intensiv nederbörd.
  
  
• Reducerar eller eliminerar behovet av dräneringsledningar. Om dagvattnet kan exfiltreras till befintlig undergrund minskar behovet av dräneringsledningar som förbinder överbyggnaden med befintligt dagvattensystem.
  
  
• Eliminerar kvarstående vatten på ytan. Eftersom allt ytvatten infiltreras i överbyggnaden kommer inget kvarstående vatten samlas i ytliga svackor eller hjulspår.
  
  
• Bärighet som motsvarar traditionella överbyggnader. Moderna byggtekniker och material, kunnigt utförande och kontroll ger samma förutsättningar som traditionella överbyggnader med avseende på bärighet och livslängd.
• Vattenbalansen mellan luft och mark bibehålls på en naturlig nivå. Detta innebär att dränerande markstensbeläggningar inte bidrar till ”Heat Island”-effekten på samma sätt som en tät, mörk asfaltbeläggning gör. Mängden vatten som avdunstar ökar till godo för lokalklimatet. Om ytan är permeabel kan markfukten avdunsta från ytan och därmed ge evaporativ kylning av zonen där människor vistas.
  
  
• Bidrar till grundvattenbildningen. Ett stort problem i större städer är sjunkande grundvattennivåer. Genom att låta magasinerat vatten långsamt exfiltrera via terrassen tillförs nytt vatten till grundvattnet på ett naturligt sätt.
  
  
• Vattenrening. Genom biodegradering renas vattnet på sin väg vidare ned i undergrunden.
  
  
• Tillväxten av mikroorganismer stimuleras. Mikroorganismer som använder exempelvis. kolväteföreningar för föda och reproduktion förökar sig genom att näringsämnen tillförs via infiltrationsvattnet.
  
  
• Graden av biodegradering ökar. De flesta av det moderna samhällets föroreningar, båda organiska och oorganiska kemikalier, utsätts för nedbrytning (biodegradering) av enzymer genom mikroorganismers aktivitet. Ett exempel på organisk förorening som är biologiskt nedbrytbart är olja och drivmedelsspill från trafiken. I stället för att koncentrera föroreningarna till recipienten bryts dessa ned lokalt.
  
  
• Öppna konstruktioner medför möjlighet för hög syreomsättning. Biodegradering bygger på mikrobiell metabolism/ämnesomsättning och kräver därför syre och vattentillgång. Öppna konstruktioner tillgodoser detta. Hög koncentration av syre har identifierats som en av de viktigaste faktorerna för biodegradering.
  
  
• Möjlighet för accelererad biodegradering. Graden av biologisk nedbrytning kan ökas avsevärt genom applicering av specialanpassade geotextilier i konstruktionen. Geotextilen är dränerande och släpper igenom vatten, medan organiska föroreningar fastnar. Med tiden bildas ett stort nätverk av växande bakterier och svampar till en biofilm som ytterligare ökar systemets reningsegenskaper.
  
  
• Filtrerar och fångar upp ej nedbrytbara föroreningar (exempelvis tungmetaller och sediment). Upp till 95 procent av dessa fångas upp i överbyggnadens övre delar, framför allt i sättmaterialet. Vid behov kan beläggningen lyftas och sättmaterialet ersättas med nytt material. Kontaminerat sättmaterial kan enkelt omhändertas på lämpligt sätt.